|
|

Med tanke på vår dokumenterat effektiva formulas höga kvalitet, är det inte underligt att så många detaljerade undersökningar av ingredienserna i den gjorts den senaste tiden.
Här nedan erbjuder vi ett smakprov på några av studierna. De har utförts av specialister på området för att undersöka effekten av ingredienserna i Procurves tabletters exklusiva och revolutionerande formula |
 
Bioperin är en ny och revolutionerande patenterad ingrediens som påtagligt förbättrar kroppens förmåga att absorbera de övriga ingredienserna. Det underlättar ämnesupptagningen i kroppen, och ger dessutom snabbare och bättre slutresultat.
Bioperin är ett extrakt som utvinns ur piperin, den främsta alkaloiden i svartpeppar; det är alltså svartpeppar i sin renaste form och helt ofarligt. Det utvinns ur plantor som odlas i varmare och fuktigare områden med riklig förekomst av Piper Nigrum L (svartpeppar).
Här nedan följer en ruta med de vetenskapliga definitionerna för Bioperins ursprung och betydelse: |

|
Bioperins® sinnrika men verkningsfulla egenskaper har bekräftats i flera medicinska studier utförda på helt friska försökspersoner i U.S.A. I studierna mättes absorptionsförmågan av tre olika kategorier produkter. De olika kategorierna som utvärderades med och utan Bioperin® var: en fettlöslig (betakaroten), en vattenlöslig (vitamin B6) och ett mineral (selen i form av selenmetionin). Upptaget av de undersökta ämnena i mage/tarm mäts genom att bestämma förekomsten i blodet. I jämförelse med kontrollgruppen var ökningen markant i gruppen som hade administrerats Bioperin®. Selenhalten ökade med 30 %, halterna av betakaroten med 60 % och halterna av vitamin B6 med ännu lite mer. I alla studierna användes Bioperin® i den rekommenderade mängden för magnesium, 5 mg per dos. |
Fytoöstrogener är en mycket viktig del av Procurves Plus. De 100 % naturliga ingredienserna som ingår i sammansättningen äger kraftiga östrogenliknande egenskaper.
Fytoöstrogenernas mest betydande östrogenliknande egenskaper är de som kan fungera som endogent östrogen och underlättar den naturliga bröstkörtelutvecklingen. Redan i ett tidigt fosterstadium börjar de epiteliala cellerna fortplanta sig under bindväven. De uppstår i området som senare ombildas till vårtgård. I människokroppen bildas där 20 eller färre trådar som vidareutvecklas till de mjölkgångar som leder från bröstvårtan och upp mot hudytan. Mjölkgångarna bildar ett nätverk av myoepiteliala celler vars främsta uppgift är att stöta ut bröstmjölken. I de efterföljande etapperna av havandeskapet börjar gångarnas gömda ytterändar växa och formas till hålrum där viss utsöndrande aktivitet äger rum.
Resultatet av den här tillväxtprocessen i bröstet står klart 1 till 7 veckor därefter. Efter detta, och i brist på östrogen- och progesterontillförsel från moderkakan, återgår bröstet till en vilofas där antalet gångar är färre och glesare. En sådan återgång kan fortsätta flera månader efter födseln.
Hos flera djurarter förekommer könsdimorfism under embryogenesen av mjölkgångarnas sekretsystem. Hos människan uppstår en skillnad i cellvävnad som vilken annan i flickors och pojkars bröst innan puberteten. Lite innan den första menstruationen, då livmodern ökar sin östrogenproduktion och mjölkgångarna blir längre och börjar förgrena sig, börjar brösten växa i och med att de finare vävnaderna, fettvävnad och bindvävnad utvidgar sig. Dessutom tillkommer den storleksökning av bröstet som går och kommer med menscykeln. Bröstkörtlarnas utveckling kontrolleras av en hormonell interaktion mellan äggstockarna och hypofysen.
Aktiviteten är en samverkan mellan östrogen, progesteron, glukokortikoider, insulin, tillväxthormon och sköldkörteln. I traditionell forskning där endokrina körtlar bytts ut har det visat sig att livmoderns östradiol befinner sig på kritiska nivåer i början av bröstutvecklingen, vid tillväxten av mjölkgångarna under puberteten och vid lob- och alveolutvecklingen under graviditeten. För en god bröstutveckling krävs en fullt fungerande hypofys.
Östrogenet kan alltså gynna bröstutvecklingen genom en direkt inverkan på bröstkörtlarna och/eller en indirekt effekt på det endokrina systemet i kombinationen hypotalamus/hypofys/gonader. Alveolutvecklingen kontrolleras också av prolaktion och progesteron. Amningsperioden styrs av prolaktin. Som vi nämnt tidigare är östrogenet verkningslöst utan hormonerna från hypofysen. Vid administrering av östrogen till djur gynnas tillväxten vid en ökad produktion av prolaktin och tillväxthormon i hypofysen. Vid närvaro av dessa två hormon gynnar östrogen utvecklingen av bröstets mjölkgångar.
Trots att östrogenet förbereder bröstet för en eventuell mjölkproduktion kan det också fungera hämmande på amningen och motverka effekten av prolaktin. Detta sker framförallt på grund av de höga halterna östrogen och progesteron som sätts i omlopp för att hindra mjölkproduktion hos kvinnan under graviditeten. Då hormonet dras tillbaka i slutet av graviditeten sätter amningen igång. Östrogen verkar också reglerande på antalet prolaktinreceptorer i bröstets finare vävnader. |
Fytoöstrogener är en varierad grupp komponenter från icke-steroida plantor och kan uppföra sig som östrogener. De förekommer naturligt i de flesta plantor, frukter och grönsaker. Den östrogenliknande aktiviteten observerades första gången 1926, eftersom positionen och avståndet till hydroxilsubstitut tillät molekylen att binda östrogenreceptorer, dessa binder både alfaöstrogen och betaöstrogen.
Många fytoöstrogener verkar ha större likheter med ERB-receptorer än med steroida östrogener, vilket kan vara ett tecken på att deras funktionsområden är olika. Trots deras förmåga att binda östrogenreceptorer är de mycket svagare än mänskligt östrogen, aktiviteten är nästan 105 gånger svagare. Fytoöstrogenerna liknar varandra sinsemellan, liksom deras antiöstrogena aktivitet. Om aktiviteten framförallt är östrogen eller anti-östrogen verkar bero på summan av de endogena östrogenerna och vilken typ den sista receptorn i kedjan tillhör. Men det betyder inte att de förekommer i mindre mängder i de finare vävnaderna. Fytoöstrogenerna förekommer ofta i mycket högre halter hos människan än de egenproducerade endogena östrogenerna
Det finns tre huvudtyper av fytoöstrogen: isoflavoner (den starkaste), coumestaner och lignaner. Det finns över 1000 sorters isoflavoner men de som studerats grundligast är genistein och daidzein. De verkar också ha de högsta nivåerna av östrogenliknande aktivitet. Dessa går att hitta i baljväxter som sojabönor, kikärtor, klöver, linser och bondbönor. Isoflavoner återfinns även i glykos och vid förtäring delas de upp av enzymer i tarmarna.
Omsättningen av fytoöstrogenerna varierar från person till person. Det verkar också som att det föreligger skillnader mellan könen eftersom de bryts ned effektivare av kvinnor. Lignaner (enterolakton eller enterodiol) förekommer i linfrön, linser, bönor och grönsaker. Andra kategorier som inte är lika vanliga är coum (återfinns i groddar), flavoner, flavanoner, terpenoider och saponiner. |
KÄLLOR
- Frantz. A.G., and Wilson. J.D. 1998 in : Williams Textbook of Endocrinology. Sauders 9th edition Eds, Wilson, Foster, Kronenberg, and Larsen. PP 877 900.
- Thompson, L.U., Robb, P, Serraino, M 1991: Mammalian lignan production from various foods. Nutr. Cancer: 45 53.
- Murkies, A.L. Wilcox. G., Davis R.S. 1998: Phytoestrogens. J Clin Endocrin Metab: 297 303.
- Setchell, K.D. 1998: Phytoestrogens: the biochemistry, physiology, and implications for human health of soy isoflavones. Am J Clin Nutr 68 (suppl) 1333S 1 346S.
- Price. K.R., Fenwick, G.R.: Naturally occurring estrogens in foods a review. FooAddit Contarn 2:73 106.
- Brzezinski A, Debi A. Phytoestrogens: the "natural" selective estrogen receptor modulators? Eur J Obstet Gynecol Reprod Biol. 1999:85:47-51.
- Lissin LW, Cooke JP. Phytoestrogens and cardiovascular health. J Am coll Cardiol
- Tham DM, Gardner CD. Haskell WL. Clinical review 97: Potential health benefits of dietary phytoestrogens: a review of the clinical, epidemiological, and mechanistic evidence. J Clin Endocrinol Metab. 1998:83:2223-2235.
- Murkies AL. Wilcox G, Davis SR. Clinical Reviews 92 Phytoestrogens. J Clin Endocrinol Metab. 1998:83:297-303
- Xu, X., Duncan, A. M., Merz, B. E., and Kurzer, M. S. (1998). Effects of soy isoflavones on estrogen and phytoestrogen metabolism in premenopausal women. Cancer Epidemiology, Biomarkers, and Prevention 7, 1101-1108.
|
|